Men varje kväll somnar jag som den blyga flickan jag alltid har varit, jag försöker verkligen att ändra mig och ta för mig, men det är väldigt svårt, och ibland till och med jobbigt, men jag försöker att puscha mig så gott jag kan, jag gör åtminstone någont åt det (stor eloge åt mig!). Mer kan jag inte göra. Jag hoppas att blygheten att prata med människor släpper snart, för annars är nog mitt liv ganska kört.