Tycker att ni som läser detta inlägg ska ge mig en lite applåd för jag har börjat tagit tag i mitt liv, jag har i alla fall bett om hjälp, vilket var en ganska stor sak för mig. Och nästa vecka ska jag ringa vårdcentralen och se om jag kan få prata med någon professionell om mina problem. Bara det känns så skönt. Kommer få kämpa mycket, och många tårar kommer fällas men det är det värt. Jag vill känna mig som en människa igen. Och jag har tagit det första steget nu, så det kan bara gå bättre från och med nu!