End of the beginning
Nästan varje dag jag vaknar upp tänker jag, Dags att växa upp, dags att börja våga, dags att ta för sig, kliva fram och säga vad jag tycker, eller prata med folk överlag.
Men varje kväll somnar jag som den blyga flickan jag alltid har varit, jag försöker verkligen att ändra mig och ta för mig, men det är väldigt svårt, och ibland till och med jobbigt, men jag försöker att puscha mig så gott jag kan, jag gör åtminstone någont åt det (stor eloge åt mig!). Mer kan jag inte göra. Jag hoppas att blygheten att prata med människor släpper snart, för annars är nog mitt liv ganska kört.
Highway of endless dreams
vill göra något kul med mitt hår, klippa det, färgade fast jag vet inte till vad.
Gillar dock håret jag hade för nått år sedan, med lång snelugg....
Tjejen som ältar samma saker hela tiden..
Jag har troligtvis sagt det här flera gånger, och det här är troligen inte den sista gången, JAG HATAR SKOLAN!!!!!!!!!
bläää, börjar redan bli deprimerad känner jag, och mitt schema hjälper ju inte särsklit mycket, och jag kommer börja med mina väldigt dåliga rutiner, hem från skolan, hetsäta sova ett par timma äta igen sen gå och lägga mig.
the end
Imorgon börjar skolan, och jag vill verkligen inte dit, hoppas jag får bra kurser så att sista året bli bra, men det tror jag (:
Och den här sommaren har förövrigt varit hur bra som helst! P&L, där fick jag se the ark för sista gången, legenden Bob Dylan och favoritbander 30 seconds to mars!
och så har jag varit i Uppsala/pride och Göteborg, och så har jag gjort en massa småsaker som har förgyllt vardagen x) ¨
Men jag är nödj med mitt sista sommarlov någonsin!!!
-----
Nu ska jag och Karro introducera Kaja för krogen ;) he ska bli kul,
not in love.
A key to nothing.
Tänk om
Är det bara jag som har vaknat upp ur en dröm och trott att den är sann, bara jag som önskar att alla drömmar är verklighet, att man kunde bo uppe i en trädkrona, se ut över världen, men ändå vilja att den skulle vara större så att man inte kunda springa jorden runt, att det fanns ett land ingen någonsing har utforskat. Att hav blev till saft att molnen ramla ner och gick i tusen bitar. Att växthuseffekten bara är ett absurt skämt, och att cancer var ett namn på en djur. Att pengar, makt, vansinne, hat och krig inte fanns att man kan leva sitt liv precis som man vill, eller att man skulle kunna gå igenom nån slags portal och sen komma till en helt annan verklighet, dimension om man så vill, att de man vill ha, kan man få? Eller kanske det bara är jag..
fail!
just det, när vi skulle ut på krogen glömde min älskade lilla söta vän sitt legg i lägenheten. Men jag gillar henne endå. Men iaf haha vi hittade ett par random tjejer och prata med.
Vi: Men vi kan ju bre på som faasn med dalmål så kanske vi kommer in!
Random tjej: Jag tror ni inte ens behöver bre på alls.....
Känns skönt att veta att man har mycke dalmål....... HATE IT!
Blandad kompott av bilder.
Men's right to heels.
Hej massa profilbilder, och förövrigt fick man cp ont i bena när man stod och kolla för vi stod i en backe!!
Jag äslakr Stockholm/Uppsala, finns så mycket möjligheter där, man kan vara precis hur man vill och bli accepterad, känns inte som att man kan det här i lilla Borlänge, känns som om att man inte har en framtid här häller.
Och imån drar vi till Göteborg!!!!! :D :D :D
trött
Dagarna i Uppsala och Stockholm har varit awesome! Har har skit kul, shoppat och fikat. Och sett lite kändisar :D :D
Babbsan, Soran och Blondaaa!! :D :D
Ni får lite oredigerade bilder sen, fungerar inte att ladda upp bilder just nu.. BIATCH!
In i dimman.
Vad gör vi, NU KÖR VI!!!!!
Nu gör vi uppsala osäkert!
Fult ös medvetslös!
Lite vingliga i benen kanske!
Hatar alla av dom men ja, vi ska feeeesta nu :D :D :D c:
vill sova
Om någont timme eller så åker vi till uppsala, shopping fest, fika och Stockholm, det kan inte bli bättre :D och konstigt nog ser jag fram emot att bo i en etta med tre tjejer till.. vi kommer få psykbryt. Dock HATAR jag att packa :( och man kanske kommer hem med en tattuering rikara, vem vet!
Thin layer
Jag Hatar egentligen att skriva om mina kännslor men ibland är det nödvändigt. Jag hatar det, det låter gämt som om att man vill att folk ska tycka synd om en. Och det låter fult och konstogt, typ som att man försöker vara poetisk men att man misslyckas totalt, så är det iaf för mig. Jag vill inte ha medlidande eller försöker vara poetsik, det bara blir, så att säga. Jag vill bara få det sagt, och för mig finns det inget bättre än att skriva det på bloggen. ingen läser den.
Hur skriver man ett inlägg så bra som möjligt utan att låta töntig eller att alla ska tro att man är en attention hore? Jaja skit samma, ni få som läser få stå ut med det när jag väl väljer att skriva om mina kännslor och bajs.
Just nu mår jag bra, fast det känns som om att jag är i en dimma och irrar runt och vet inte vart jag ska eller vill göra. Helt enkelt lite borta i huvudet.
